Kognitiv dissonans - varför vi väljer att skita i klimatet
Ett fenomen jag lär mig lite mer om just nu är kognitiv dissonans. Det är den olustiga känsla som uppstår när vi inte handlar i enighet med våra värderingar. Vi gör helt enkelt inte det vi borde göra. Kognitiv dissonans uppstår när vi skjuter upp skol- och arbetsuppgifter, när vi struntar i att träna fastän vi egentligen vet att vi borde och när vi äter skräpmat fast det gör oss trötta och i längden sjuka.
Samma sak skulle hända för mig om jag plötsligt skulle började leva och konsumera ohållbart. Det är för att jag hela tiden matas med budskapet om hur illa det står till med våra livsförsörjande ekosystem. Det är också anledningen till varför så pass många av oss är klimatförnekare. Då slipper man dissonansen och olustkänslorna när man lever ohållbart. I USA tror fortfarande bara 64 procent att klimatförändringarna är orsakade av oss människor. I Sverige är det annorlunda. Bland unga kvinnor vill 97 procent minska sin klimatpåverkan. Men eftersom det fortfarande inte är norm att leva ett klimatsmart liv så kan det också upplevas som svårt. Då blir våra unga kvinnor kvar med klimatångesten. En av tre unga kvinnor känner oro eller ångestkänslor för klimatförändringarna. Det är för att de valt att inte förneka hur illa det är ställt med våra ekosystem och hur bråttom det är med
omställningen bort från kol och olja.
Men det är inte alltid så lätt att ställa om vanor. Jag själv har ett växande fall av kognitiv dissonans. Min mor har berättat att man inte ska göra välling på varmt kranvatten eftersom det kan innehålla metaller. Men då måste jag värma varmvatten i en termos och ta med upp till natten, vilket jag ännu inte förmått mig att göra. Men dissonansen växer sig starkare och starkare för varje natt jag fyller flaskan med varmt kranvatten så snart är jag väll där, vid förändringen, och sen går det så sjukt fort att få in den nya vanan. Och så är det med en klimaträttvis livsstil med. När man fattar hur enkelt och bra det är, även för en själv, så går det snabbt att ställa om. Och det är kul :) Och den olustiga känslan att man inte lever i enighet med sina värderingar försvinner och man blir friare och livet blir härligare!
/Petter
Samma sak skulle hända för mig om jag plötsligt skulle började leva och konsumera ohållbart. Det är för att jag hela tiden matas med budskapet om hur illa det står till med våra livsförsörjande ekosystem. Det är också anledningen till varför så pass många av oss är klimatförnekare. Då slipper man dissonansen och olustkänslorna när man lever ohållbart. I USA tror fortfarande bara 64 procent att klimatförändringarna är orsakade av oss människor. I Sverige är det annorlunda. Bland unga kvinnor vill 97 procent minska sin klimatpåverkan. Men eftersom det fortfarande inte är norm att leva ett klimatsmart liv så kan det också upplevas som svårt. Då blir våra unga kvinnor kvar med klimatångesten. En av tre unga kvinnor känner oro eller ångestkänslor för klimatförändringarna. Det är för att de valt att inte förneka hur illa det är ställt med våra ekosystem och hur bråttom det är med
omställningen bort från kol och olja.
Men det är inte alltid så lätt att ställa om vanor. Jag själv har ett växande fall av kognitiv dissonans. Min mor har berättat att man inte ska göra välling på varmt kranvatten eftersom det kan innehålla metaller. Men då måste jag värma varmvatten i en termos och ta med upp till natten, vilket jag ännu inte förmått mig att göra. Men dissonansen växer sig starkare och starkare för varje natt jag fyller flaskan med varmt kranvatten så snart är jag väll där, vid förändringen, och sen går det så sjukt fort att få in den nya vanan. Och så är det med en klimaträttvis livsstil med. När man fattar hur enkelt och bra det är, även för en själv, så går det snabbt att ställa om. Och det är kul :) Och den olustiga känslan att man inte lever i enighet med sina värderingar försvinner och man blir friare och livet blir härligare!
/Petter
Kommentarer
Skicka en kommentar