Blir det för svårt så skiter man i det!
Hallå!
Visst är det underbart att vi lever i en värld där det faktiskt går att minska sin klimatpåverkan radikalt och samtidigt leva ett fantastiskt liv! Det kryllar av vegetarisk och växtbaserad mat i Sverige, man kan resa med buss, tåg och snart med elbil i hela Sverige, man kan lämna in och få lagat nästan vad som helst som har gått sönder, man kan installera solceller på sitt eget tak, man kan återvinna nästan allt man behöver slänga och man kan spendera sina pengar på fantastiska aktiviteter som inte sätter käppar i hjulet för barn och barnbarn! Samtidigt är man med och bidrar till rättvisa och räddar mänskligheten från att utplåna sig själv. Och faktum är att ingen politiker i hela världen kan fatta beslut som reducerar klimatpåverkan med 80-90 procent på så kort tid som en individ kan.
Jag tittade precis på ett program av UR där fyra familjer ska koldioxidbanta i 30 dagar. I första avsnittet följer man en tvåbarnsfamilj på Östermalm som minskar sina personliga utsläpp från 18 till 2,8 ton på en månad. Då har de ändå två sommarhus. Snittet i Stockholm ligger på ca 15 ton och i Sverige ca 11 ton. Man får också se var vår skrotade elektronik hamnar och följa de människor som lever och "tar hand om den" på en illegal soptipp i Ghana.
Mannen i familjen lyfte också något intressant. Blir det för svårt så skiter man i det. Och jag förstår verkligen det. Vi har väldigt mycket annat som upptar vårt fokus, både privat och i arbete/skola.
Och det är inte kul att krångla med maten, det är inte kul att vara den som säger nej till att ta bilen eller att sluta prata om nya kläder och grejer. Men man kanske inte heller behöver gå all in från början. Man kanske ska börja med vardagen? Och får man med sig familjen så blir det en kul grej! Man behöver inte kunna alla argument. Och man hittar ett koncept som känns hållbart för en själv, och tar sen ett steg i taget.
Men faktum är att det är väldigt få år kvar som chansen att rädda planeten kvarstår. Ska vi nå 1,5 grad så har vi ca 17 ton kvar per person och livstid. För 2 grader har vi 80 ton per person i världen. Det äter en Stockholmare upp på fem år. Det är väldigt bråttom och många människors liv kommer att avgöras av hur snabbt vi ställer om till klimatneutrala liv och samhällen.
Nu gör vi det här!!! Mot det nya samhället! ------> 💚
Ha en härlig vecka!
/Petter
Programmet kräver tyvärr UR Skola inlogg men KTH studenter har tillgång via LIBRIS.
https://uraccess.net/products/199527
Visst är det underbart att vi lever i en värld där det faktiskt går att minska sin klimatpåverkan radikalt och samtidigt leva ett fantastiskt liv! Det kryllar av vegetarisk och växtbaserad mat i Sverige, man kan resa med buss, tåg och snart med elbil i hela Sverige, man kan lämna in och få lagat nästan vad som helst som har gått sönder, man kan installera solceller på sitt eget tak, man kan återvinna nästan allt man behöver slänga och man kan spendera sina pengar på fantastiska aktiviteter som inte sätter käppar i hjulet för barn och barnbarn! Samtidigt är man med och bidrar till rättvisa och räddar mänskligheten från att utplåna sig själv. Och faktum är att ingen politiker i hela världen kan fatta beslut som reducerar klimatpåverkan med 80-90 procent på så kort tid som en individ kan.
Jag tittade precis på ett program av UR där fyra familjer ska koldioxidbanta i 30 dagar. I första avsnittet följer man en tvåbarnsfamilj på Östermalm som minskar sina personliga utsläpp från 18 till 2,8 ton på en månad. Då har de ändå två sommarhus. Snittet i Stockholm ligger på ca 15 ton och i Sverige ca 11 ton. Man får också se var vår skrotade elektronik hamnar och följa de människor som lever och "tar hand om den" på en illegal soptipp i Ghana.
Mannen i familjen lyfte också något intressant. Blir det för svårt så skiter man i det. Och jag förstår verkligen det. Vi har väldigt mycket annat som upptar vårt fokus, både privat och i arbete/skola.
Och det är inte kul att krångla med maten, det är inte kul att vara den som säger nej till att ta bilen eller att sluta prata om nya kläder och grejer. Men man kanske inte heller behöver gå all in från början. Man kanske ska börja med vardagen? Och får man med sig familjen så blir det en kul grej! Man behöver inte kunna alla argument. Och man hittar ett koncept som känns hållbart för en själv, och tar sen ett steg i taget.
Men faktum är att det är väldigt få år kvar som chansen att rädda planeten kvarstår. Ska vi nå 1,5 grad så har vi ca 17 ton kvar per person och livstid. För 2 grader har vi 80 ton per person i världen. Det äter en Stockholmare upp på fem år. Det är väldigt bråttom och många människors liv kommer att avgöras av hur snabbt vi ställer om till klimatneutrala liv och samhällen.
Nu gör vi det här!!! Mot det nya samhället! ------> 💚
Ha en härlig vecka!
/Petter
Programmet kräver tyvärr UR Skola inlogg men KTH studenter har tillgång via LIBRIS.
https://uraccess.net/products/199527
Kommentarer
Skicka en kommentar