Om att vi ska bli fem i sommar!

Hej! 

Här kommer ett inlägg som egentligen inte relaterar till ämnet men som det är kul att skriva om från ett personligt plan. 

Vi ska ju bli fem i sommar! I måndags förra veckan var vi på rutinultraljud och det lilla livet mår som det ska inne i mammas mage! Det är alltid nervöst inför det stora ultraljudet så jag gläder mig ofantligt mycket åt att det lilla barnet verkar vara friskt! Efter ultraljuden med Moltas och Manfred blev jag väldigt berörd och lipade som en sill flera timmar efteråt. Nu var jag lite mer lugn men det är ändå en sån otrolig glädje! Kön var svårt att se denna gång men det lutar åt en liten flicka! 💖

Sedan vändes vardagen upp och ner i fredags när Magdalena åkte in för magsmärtor som visade sig vara inflammation i blindtarmen. Den är nu lyckligtvis bortopererad och återhämtning pågår. Annars är det är mycket fint som händer i våra liv nu! Båda två håller på att sadla om våra karriärer och rör oss mot det vi verkligen vill göra i framtiden samtidigt som vi har en underbar vardag med den växande familjen! Det är påfrestande ibland när det blir mycket vab och vi själva blir sjuka, vi har mor- och farföräldrar i andra städer och pluggar båda två 150 % för att hinna ut i arbetslivet innan ekonomin blir alltför kass 😬. Det är fullt upp men samtidigt tycker jag att vi har mycket tid att bara vara och våra familjer och vänner är väldigt flitiga på att komma och hälsa på vilket är underbart!

Jag är tacksam för att bo i ett land där det inte känns riskabelt att starta familj och som erbjuder både trygghet och oändliga möjligheter även om detta ännu inte är allmängiltigt för alla samhällsgrupper. Jag drivs av tacksamhet för de förutsättningar som har funnits för mig att leva det liv jag önskat och kommer att fortsätta att kämpa för mina och mina familjemedlemmars drömmar och hoppas att kunna bidra till ett bättre samhälle som en del av den resan. Både genom engagemang underifrån, genom mitt framtida arbetsliv men framförallt som förälder och samhällsmedborgare.

Mycket kärlek,

Petter